Som en liten skakig hundvalp.

Såhär fint var det för några dagar sedan. Nu är det bara slask.

Goder morgon. Idag har jag vaknat läskigt tidigt, helt i onödan. Det var nämligen såhär: Jag skulle in till Sunderbyn idag. Klockan tio. Så jag vaknade vid sju för att hinna duscha och så. Efter att duschen var avklarad och håret fixat, så fick jag veta att kvinnan jag skulle möta var hemma och inte kunde komma till jobbet. Lite surt att vakna så tidigt i onödan. Men ändå skönt. Har till exempel hunnit sova lite extra.

Förövrigt känns detta som en riktigt jobbig vecka. Inte för att det har hänt något speciellt, det bara känns i mig. Hela denna vecka har jag känt mig rädd och ledsen varje gång jag blir lämnad ensam hemma. Det som är konstigt är att jag har inte känt så alla de andra veckorna jag varit hemma. Då har det nästan varit skönt när huset blev tyst och lugnt. Men nu minsann, nu är jag som en liten skakig hundvalp.

Igår var det så illa att jag följde med med mor och fars jobb och var där med dom hela dagen. Jag vill så gärna umgås med mina vänner, då skulle kanske min rädsla lugna ner sig, men jag orkar inte. Åh. Förlåt för att jag gnäller, men just nu suger det att vara jag. Tack för mig, nu ska jag sova.