Tänker.

Alltså usch. Jag känner mig så jävla forever alone ibland alltså. Umgås jävligt sällan med mina fina vänner, och kontaktar typ aldrig någon. Men jag antar att jag har mina anledningar. Det senaste året har det hänt så sjukt mycket dåliga saker i mitt liv. Riktigt jobbiga saker. Men jag är sjukt glad över att jag har fina vänner som förstår sig på mig, och förstår att jag ibland inte orkar någonting. Och sen så är jag så galet glad över att jag har Oscar. Om inte han hade funnits i mitt liv skulle jag ju typ sitta i mitt rum och ruttna bort.

Nu är tänkandet slut och jag ska gå ner och käka en piggelin. Puss och hej.